Inledningen till den norska förlagan: Asbjørnsen og Moe's NORSKE FOLKEEVENTYR. Innskrevet og rettet av Kjell Nedrelid. Sist forandret: 31.10.1994. (dd.mm.yyyy) Released to Internet 11.10.1996 in zipped WordPerfect 5.0-format. Alle tekster kan fritt distribueres, s å lenge det ikke taes betalt for dette. Vennligst behold denne innledningen.

Det var en bondpojke som skulle ut och fria. Han hade hört talas om en flicka som var både söt och rar, flink i hushållet och duktig på matlagning. Till henne gick han, för en sån fru ville han ha. Nog förstod folket på gården i vilket ärende han kommit, så de bad honom stiga in och sitta ned och pratade med honom så som brukligt var, och därtill bjöd de på en sejdel öl medan de lagade maten. De gick till och från, så friaren fick tid att se sig om i rummet. Borta i ett hörn såg han att det stod en spinnrock, och rockhuvudet var fullt av lin.
- Vem är det som spinner på den spinnrocken? frågade pojken.
- Det är allt dottern vår det, sa bondmoran.
- Det är mycket lin det där, sa pojken, det tar väl mer än en dag att spinna färdigt.
- Å pyttsan, sa gumman, det klarar hon gott och väl på en dag, kanske mindre till och med.

Det var mer än han hade hört talas om, att någon kunde spinna så snabbt, tänkte pojken.

Men när så maten skulle dukas fram gick de ut allesammans, och han blev återigen ensam i rummet. Då fick han se en stor gammal nyckel i fönsterkarmen. Den la han i rockhuvudet och bäddade noga in den i linet. Sen åt de och drack i största sämja, och då pojken tyckte han varit där länge nog tackade han för sig och gick sin väg. De bad honom komma igen snart, och det lovade han också, men sitt ärende nämnde han inte trots att han tyckte ganska bra om flickan.

Långt om länge kom han tillbaka till gården. Då tog de emot honom ännu bättre än första gången. Men som de kommit i samspråk säger plötsligt gumman:

- Tänk att sist du var här hände det något riktigt egendomligt. Nyckeln till vår visthusbod försvann, och hur mycket vi än letat har vi inte lyckats finna den.
Pojken gick bort till spinnrocken som stod där i hörnet och kände efter i lintussen som var lika stor som sist.

- Här är nyckeln, sa han. Vinningen på linet är nog inte så stor när spinningen varar från Mickelsmäss till påsk.

Så tackade han för sig och nämnde inte sitt ärende den här gången heller.