För ungefär 40 år sedan (Sagan skrevs 1950, så nu är det snart 100 år sedan) fanns det en elefant som hette Topzy. Hon var 2,25 meter hög, vägde 2800 kilo och hörde hemma på en cirkus. Där trivdes hon bra. Varenda kväll ledde djurskötaren in Topzy på arenan, den där rundeln mitt i cirkus du vet, och där fick Topzy gå runt ett varv, så att alla riktigt skulle få se hur en elefant såg ut i verkligheten. Så fick hon stiga upp på en tribun och visa hur hon med snabeln kunde fånga saker som kastades till henne. Det såg väldigt skojigt ut, och publiken kastade till henne många godsaker som hon behändigt och belåtet slängde in i sitt stora gap.

Men så en dag var Topzy som förbytt. Hon var så vresig redan på morgonen, så det kan ingen tro. Man höll just på med övningar för kvällens föreställning, och därför var Topzy löst från de kedjor som hon annars måste ha. En elefant får ju lika lite som en ko eller häst traska lös omkring. En man hade just klättrat upp på Topzys rygg för att styra henne in på arenan, men Topzy skakade honom av sig. Hon fortsatte till isbjörnarnas bur och rev bort räcket framför den. Så fick hon syn på sälens lilla bassäng. Bums gick hon dit, fyllde snabeln med vatten från bassängen och sprutade ut det över alla som kom springande mot henne. Sedan traskade hon bakvägen ut, kastade undan en bom som spärrade vägen och trampade vidare ut på februaridagens snöiga mark.

Det var en stor stad som cirkusen nu besökte, men Topzy var inte alls nyfiken på den. Hon var trött på bråk och oväsen, vände snabeln bort mot skogarna och lunkade iväg.

Som en löpeld spred sig ryktet om Topzys rymning. Djurskötarna skyndade efter med kedjor för att fånga Topzy, och i deras spår myllrade stadens kvickbenta pojkar som var eld och lågor över denna oväntade elefantjakt.

Topzy hade gått lugnt fram och njutit av stillheten när hon plötsligt hörde oväsen bakom sig. Då blev hon allvarligt ond, vände sig om och störtade med öppet gap och lyftad snabel mot sina förföljare som handlöst kastade sig undan och skingrades åt alla håll. Men en djurskötare försökte haka fast en stång med en krok i Topzys öra för att på så sätt få henne med sig. Det gillade inte Topzy. Hon blev rasande och måttade med snabeln mot mannen. Han gömde sig kvickt bakom ett träd, men Topzy kom efter och slog omkull trädet. Mannen försökte gömma sig bakom än det ena än det andra trädet. Topzy vräkte omkull dem allesammans. Till slut hoppade mannen över en bergsklyfta och kom äntligen undan, för Topzy vågade inte hoppa efter.

Tror du att hon fick vara ifred nu? Nej då! Nya hopar av människor följde efter henne. De frestade henne med stora limpor, men Topzy ville inte ha limpor just då utan satte i med ett så förfärligt trumpetande att hon skrämde undan dem allesammans. Så blev det mörkt, ingen kunde förfölja henne, och Topzy kunde äntligen få fortsätta i lugn och ro. Men så roligt var det väl egentligen inte längre. Det var kallt om fötterna och tomt i magen, men tillbaka till cirkusen ville hon inte ännu.

På morgonkvisten kom Topzy fram till en bondgård där en liten gumma just varit och mjölkat kossorna. Hon klev så glad och nöjd ut ur lagården med sina fyllda hinkar - och höll på att kliva rakt på Topzy som stod utanför. Du må tro att den lilla gumman skrek!

Stackars Topzy hade ingen tur med människor hon mötte. Nu, när hon inte var argsint längre utan längtade efter lite sällskap sprang ju folk så fort de fick se henne. Modstulen vandrade hon vägen fram.

Nästa morgon mötte Topzy en man som bar en säck kålrötter på ryggen. Man kan ju tänka sig hur det skulle gå. Han hoppade förstås högt av förskräckelse, kastade säcken med kålrötterna mot Topzy och sprang det värsta han kunde. Säcken gick upp och kålrötterna dansade ut. Topzy fångade flera stycken i luften och blev genast på bättre humör. Det här var skojigt, tänkte hon, det är precis som på cirkus. Så blinkade hon lite sorgmodigt för nu kände hon cirkushemlängtan men hittade omöjligt tillbaka.

Topzy skulle bara veta hur många som letade efter henne. Stadens invånare var på benen, cirkusfolket var henne hack i häl, och fullt med folk hade kommit med tåget för att se på jakten. Den djurskötare som Topzy haft som riktigt liten hade till och med blivit efterskickad från ett annat land bara för att fösöka få Topzy att förstå, att i skogen var det bra men på cirkus var det bäst! För en cirkuselefant vill säga! Alla styrde sina steg mot berget där man visste att Topzy nu höll till. Tänk att få vara den som till slut fångade Topzy! Så tänkte alla, även de två små pojkar som bett sin mamma om var sitt snöre och var sin sockerbit, ifall Topzy skulle komma förbi deras hus.

Plötsligt skymtade man Topzy bland träden och alla skyndade efter henne. Men nu var Topzy på sitt dåliga humör igen, hon vände sig om och trumpetade så det skallrade i berget. Folk vände om och sprang, snubblade på trädrötter, snavade i de branta backarna och rullade runt i snön. Jag är säker på att Topzy skrattade i mjugg. Det vore likt henne, bråkstaken.

Man försökte fånga Topzy med lasso, men hon halkade behändigt ur alla snaror. Då fick djurskötarna en god idé. Det stod två tallar på kort avstånd mitt emot varandra. Mellan dem strödde man ut doftande hö, och så klättrade två av karlarna upp i var sin tall, där de satt beredda att fånga Topzy med linor. Och Topzy gick snällt i fällan. Hon var hungrig och lunkade fram mot det lockande höet, och när snaran nu gled ner över henne stod hon lugnt kvar. Topzy var infångad till slut!

Och Topzy var riktigt glad åt det. För det första fick hon träffa sin gamle vän, djurskötaren från barndomen. Så var hon trött och hade skavsår på fötterna, och nu blev hon så ompysslad att det kändes riktigt gott. I triumf fördes hon till stationen där hon fick kliva upp i en särskilt för henne iordningställd godsvagn. Folk hurrade, lokvisslan tjöt, och Topzy tyckte det var riktigt skojigt att åka tåg.

Hemma på cirkus fick Topzy varma filtar och varmt att dricka så att hon inte skulle bli förkyld, och i sågspånet på golvet hade man skrivit: Välkommen.

På kvällen var det stor föreställning. Man ville ju se den duktiga Topzy och helst klappa henne också. Apelsiner och äpplen flög genom luften. Topzy fångade dem elegant, slukade dem med välbehag och blinkade vänligt med sina små elefantögon.